Om oss

Den 1 januari 2014 förenades riksmuséet Estlands Friluftsmuseum och den statliga organisationen Ennistuskoda Kanut till stiftelsen Estlands Friluftsmuseum. Stiftelsen fortsätter som museum och presenterar landsarkitekur och landskap samt verkar som kunskapscentrum för renovering, konservering och digitalisering.

Historian om Estlands Friluftsmuseum

Estniska Folkets Museum som etablerades år 1909 i Tartu tog sig år 1913 uppgiften att etablera även ett friluftsmuseum. Intellektuellerna fick idéen efter besök till Nordens och Finlands friluftsmuséer (Skansen i Sverige etablerades år 1891, friluftsmuséet i Norge 1897, friluftsmuséet i Danmark 1901 och Seurasaari friluftsmuseum i Finland år 1909). Första världskriget hindrade allvarligare insatser i etableringsarbetet. Sedan år 1921 gick alla resurser av Estniska Folkets Museum till införandet av Raadi slott och de förvärrade ekonomiska svårigheterna möjliggjorde inte att börja med byggandet av ett sådant dyrt projekt som friluftsmuseum.

Under åren 1925 – 1931 var Stiftelsen för Estlands Friluftsmuseum aktiv i Tallinn och man fick idéen om att etablera muséet till huvudstaden. Friluftsmuséets kommande exposition propagerades och utvecklades under 1920- och 1930-talet även av etnograferna I. Manninen, F. Linnus och G. Ränk från Estniska Folkets Museum. Pirita park-museum skulle starta i Tallinn den 1 juli 1941, men istället påbörjade kriget.

Sedan 1950-talet började Arkitektunionen prata om etableringen av friluftsmuséet, med K. Tihane, A. Kasper, H. Arman, G. Jomm med mera i spetsen. Mer konkreta förberedelser startades år 1956, nu i Kulturdepartementet. I organisationskommisioner verkade förutom ovannämnda även arkitekterna F. Tomps och I. Sagur, historikerna H. Moora, G. Troska, A. Viires, O. Korzjukov.

Muséet etablerades den 22 maj 1957, verksamheten påbörjades den 1 juni samma år. I juli fick muséet 66 ha mark utanför Tallinn, på stranden av Kopliviken, på området av Rocca al Mare sommar-herrgård som hade etablerats under 1800-talet. I augusti 1964 öppnades muséet till gäster, muséet var då fortfarande i byggnadsstadium.

Idag är muséets yta 72,22 ha och expositionen omfattar 74 byggnader.

Historien om Ennistuskoda Kanut

Den 1 december 1986 etablerades Republikens Restaureringscentrum, med Statligt Konstmuseum och Statligt Friluftsmuseum som grund. Centret hade som uppdrag att sköta muséerna under Kulturdepartementet (ENSV Kulturkommité) och hjälpa till med andra minnesorganisationer om möjligt. Initiatorn till Restaureringscentret var den välkände läderkonstnären och läderkonservatorn Endel Valk-Falk, som arbetade som centrets ledare från dess etablerande tills år 1995. Restaureringscentret fick arbetslokaler i Tallinns Gamla stad, i före detta ”Kommunist” tryckeribyggnaden på Pikkgatan 2, där man är verksamma även idag. I centret öppnades åtta verkstäder, för restaurering av etnografiskt och polykromatiskt trä, möbel, målning, läder, textil, keramik, metall och papper. Centret började även utbilda och konsultera museumspecialister och konservatörer. Sedan 1988 publiceras branchtidningen ”Renovatum Anno...”

År 1990 fick organisationen ett nytt namn – Ennistuskoda Kanut, namnet härstammar från danske hertigen Knud Lavard, som är känd som Tallinns hantverksmästares skyddshelgon i århundraden.

Sedan år 2005 erbjuder Ennistuskoda Kanut även tjänsten för digitalisering av kulturarvsföremål.