Väderkvarnen Kalma

På godsen, där sädesskörden var större, byggde man under flera århundraden av sten framför allt s.k. holländska kvarnar, där skörden maldes mellan två par av stenar. Bönder fick rätten att bygga kvarnar först efter godsherrars „kvarnrätts“ upphävande i 1871. De byggde sina kvarnar ofta av trä. Mjölnares yrke ensamt kunde inte underhålla familjen, och så sysslade mjölnare också med jordbruk eller något annat.  

I början på 1900-talet började vatten- och ångkvarnar att undantränga de holländska kvarnarna, men deras mäktiga stenskrov är även idag karakteristiska för Estlands landskap.

Väderkvarnen Kalma har ett av trä byggt skrov. På första våningen i kvarnrummet finns det på vertikala axeln placerade och av trä tillverkade stora kugghjulet, som med hjälp av den med ekrar försedda vridmekanismen och axeln vrider från nedåtriktningen om den övre kvarnstenen; här finns också lådor för mjöl.  På andra våningen finns stenrummet med två par gjutna stenar och av träd tillverkade kvarntrattar över dem. På tredje våningen finns det s.k. taket för säckar eller korn. Härifrån hälls spannmål från säckar in i bräder gjorda röret, och över detta rör kommer korn ner in i trattar. På fjärde våningen finns det den med vingar försedda horisontala vingaxeln för att vrida om den vertikala axeln. Vingstegar är lite böjda för att kunna bättre fånga vind. Vid svagare vind fästades till vingar också av tyget gjorda seglar. I vindriktningen vrids med svansens hjälp bara kvarnens med vingar försedda huvudet.