Bondgården Setu

Urgammal bondgård Vanatalo från Setomaa området

Den, "gamla“ bondgården eller Vanatalo befann sig i byn Lõkova, till estniska översatt Ojavere, i kommunen Pankjavitsa, senare Vilo (nuförtiden Ryska federations Pihkva område).

Tidigare var för Setomaa’s östra del mycket typiska de säregna bondgårdarna av fästnings typ, där boningshuset befann sig i mitten av gården och på husets båda sidor stod i rad olika sidobyggnader. Mellan dessa byggnader och boningshuset hade man smala gårdar med stängda portar. Alla byggnader stod med sina ändar till bygata.

Boningshuset och kornboden flyttades till museet 1979.

 

Läs vidare

Visste du det

  • Lõkova är en by i Setomaa områdets mest södra del i riktning till Irboska, som under flera år har besökts av många folkloresamlare, dialekters forskare och etnografer.
  • Ortsnamnet Lõkova kan komma från något personnamn, men det är också möjligt, att orsaken för att beteckna byn med ett sådant ord är omständigheten att det fanns extra många lindar i omgivningen  (`лыко` – linden på ryska).
  • Som det var vanligt i Setumaa fick också bondgårdar i Lõkova sina inkomster från linodling. Med dess pengar byggdes nya hus. Särskilt aktiv blev byggnadsaktiviteter på 1920-talen.
  • Enligt Jakob Hurt’s uppgifter fanns det i 1902 i denna by 189 invånare, år 2012 bodde i Lõkova under 10 personer, därifrån 3 av setu nationalitet.