Bondgården Sepa

Hantverkares bondgård från skifte av 1800-1900-talen.

Den från socken Rõuge härstammande bondgården Sepa representerar hushållet av en smed från Sydestland. Byggnader flyttades till museet under 1987-1997, bondgården öppnades för besökare 1999.

Denna lilla bondgård i landkrets Võrumaa förfogade över cirka 10 hektar av relativ dålig mark. Den största delen inkomsterna kom från smidarbetet.

Tack vare förändringar som ägde rum i Estlands ekonomi på 1800-talets andra hälft var hantverkets utveckling på landet mycket snabbt. Också i byar verksamma smeder hade plötsligt mycket mer arbete, därför att man började också på bondgårdar använda av järn tillverkade bättre verktyg och landskapsmaskiner. Och just de av en god smed intresserade husbönder från byn Palometsa hjälpte att inreda bondgårdens Sepa hushåll, inom att ge till gårdens förfogande bjälkar man behövde för byggnaders upprättande.

Läs vidare
1 – boningshus - stall, 2 – bastun, 3 – smedjan, 4 – väl

Visste du det

  • Hantverkare kom oftast från mindre bondgårdar eller det hade växt upp bland marklösa folket. Smeden Peep Harak var sannolikt bondgårdens Iisaku yngsta son i byn Palometsa.
  • Också Peep Haraks son Jaan Harak var mästare. Han behärskade smedens och krukmakarearbete, kunde bygga, han var även i stånd att sy kostymer, och dessutom var han byns läkare.
  • Tidigare, när man gick till smeden, brukade man ta det nödvändiga järnet och kolet med sig och betala för arbetet med proviant, men på 1900-talet betalade man för smedens arbete redan med pengar.