Bondgården Ritsu

Torpares hus med stall från 1800-talets sista kvart.

Bondgården Ritsu är ett typiskt exempel på torpares hushåll i Sydestland. Boningshuset byggdes på 1860-talen på bondgården Ritsu i byn Tinnikuru socken Paistu (kornboden och stallet är ännu inte byggda). Huset flyttades till museet 1966 och byggdes upp 1968-1975.

Vid denna arrendegård Ritsu handlade det sannolikt om godsets Londi träsnittares ställe med under 10 hektar land, därifrån bara några hektar åkrar.

I ett hushåll med så lite åkermark hade man också bara ett litet boningshus med en ännu mindre tröskplats.

Läs vidare
1 – boningsrum, 2 – tröskplats, 3 – framkammar, 4 – bak kammar, 5 – förrum, 6 – förrådskammar, 7 – kammare bakom ugnen, 8 – agnars lager

Visste du det

  • Backstugusittare eller torpare kallades bönder med mycket lite åkermark eller helt utan mark, som tjänade sitt underhåll med olika tillfälliga arbeten, ibland också med slöjd. Till 1800-talets mitt kallades på detta sätt hållare av såväl på godsets s.k. kvotmark som på kronohemman bildade småställen, som betalade arrende med arbetsdagar eller ackordarbete på godsets åkrar. Torpare bodde i separata lilla hus eller i bastun, några av de också i ett rum tillsammans med någon annan person. Enligt årets 1926 lag över torpare fick torpare möjligheten att inlösa sina ställen.
  • På Ritsu hade man under Jaan Kinguäs tid en häst, 3 kor, under sommartiden också 4 kor, några får och 4 svin.
  • Före andra världskriget betalade man till staten arrende 11.20 kronor om året. Avtalet slutades på 55,5 år och efter detta måste stället vara inlöst.