Sydestland

Sydestland, före detta Livland, är ett område med vacker och omväxlande natur.

Landkrets Viljandimaa med sina lätt stigande kullar och fruktbara åkermarker var tätt bebyggt. Det handlar om ett av områdena i Estland, som kunde kallas för välmående, och där bönder, som tack vare linodling hade blivit rika, tillhörde till de första som köpte sig bondgårdar och började redan på 1860-talen ersätta gamla rior med riktiga separat stående herrgårdar. Några av dessa bönder blev även ägare av säterier.

Det historiska Valgamaa området, den vackra landkretsen med sina sjöar, skogar och vågformiga slätter sträckte sig mestadels på dagens Lettlands territorium med till en viss del mixad estnisk-lettisk bebyggelse. På estniska sidan grundades 1920 som en praktiskt helt ny struktur landkretsen Valga, som behöll från den gamla uppdelningen endast staden Valga med dess närmaste omgivning. Senare anslöts landkretsars Tartumaa, Viljandimaa och Võrumaa dessa delar som befann sig i Valgas riktning. I nya landkretsens gränser ligger också Otepää områdets högland.

Võrumaa inspirerar med naturens skönhet och våra berg – Haanja åsen gäller som det högsta området inte bara i Estland utom i hela Baltikum. Men samtidigt gjorde just en sådan landskapstyp och de inte så fruktbara jordarna lantbruket svårare och på grund av dessa omständigheter var man på landet tvungen att syssla sig också med andra verksamheter, framför allt med slöjd. Så talar vi om Haanja områdets mössmakare, spinnrockars svarvare, pipors och olika instruments mästare.   

På friluftmuseet presenterar vi två från landkrets Võrumaa härstammande bondgårdar – den på 1800-talets sista kvart byggda s.k. köpbondgården Ala-Ruusi från socken Karula (senare Valgamaa), som gäller som vårt enda memorial – bondgård, och den från samma tidsperiod härstammande hantverkares Sepp bondgården från socken Rüge. I Rusi’s grannskap finns också den lilla rian Ritsu från socken Paistu i landkrets Mulgimaa.