Vattenkvarnen Kahala

Vattenkvarn med underströmning från Nordestland

Den i mitten på 1800-talet på bondgården Möldri i socken Kuusalu på bäcken Liiva byggda lilla vattenkvarnen malde under vårens och höstens högvattenperioder för byns invånare enkel mjöl, finare brödmjöl, grötmjöl och tillverkade gryn. Kvarnen Kahhalaweski var en av de fyra godset Kolga tillhörande vattenkvarnar. Kvarnen flyttades till museet 1962 och öppnades för besökare 1969.

Läs vidare
1 – kvamrum, 2 – vattenrum

Visste du det

  • Kvarnar var för bönder ställen där man brukade träffas och umgås. På flera ställen, där det inte fanns några församlingshem, var det platsen för blåsorkesterns eller körets övningar.
  • Mest arbete hade man på kvarnar på hösten, när kvarnstenar malde dygnet runt, så att deras av trä tillverkade vridande detaljerna började ryka ibland. Under höskörden efter mjölet för höbröd hade malts, var det semester också på kvarnen.
  • Den första nya skörden maldes av mjölnare utan kvarnkorn (mjölnarens andel). Vanligen brukade man ta som kvarnkorn 2-3 stop på varje säck, vad som hälldes in hålet av det på kvarnrummets tak stående kvarnkornkistans lock. 
  • Mjölnare var mycket ansedda män, deras alla fem sinnen måste vara mycket skarpa; öga, näsa och tunga för att kunna bestämma om kornet verkligen är bra; hörsel och beröringssinne för att uppskatta maskiners prestanda; och dessutom gyllene händer för att kunna reparera kvarnen och trevliga naturen för umgänget med bönder. I kvarnen fanns ju alltid mycket folk och i smedjan och i kvarnrummet fördes de sötaste samtal.