Nordestland

Nordestlands socknars utveckling sattes i gång tack vare deras läge vid Tallinn - Petersburg landväg och nära havet. Köpmän befordrade nötkreatur som hade götts med estniska brännvinbränneriers drav och andra landbruksprodukter tsarrikets huvudstads marknad. Och det var havet som alltid hade erbjudit möjligheter att tjäna pengar på botar, se andra länder och folk. På 1800-talets andra hälft började man verkligen utnyttja dessa förutsättningar för att kunna samla pengar för arrendegårdars inläsning. I slutet på 1800-talet var nästan en hälft av nordestniska bondgårdar inlösta.

Tittar man på Nordestlands bondgårdars byggnader och byars av inhägnader, ser man överallt mycket kalksten – den nära markytan liggande kalkstenskikten var lätt åtkomlig. Nordestlands, först och främst socknens Kuusalu närhet till Finnland har också haft en viss inflytande på detta områdets språk, kultur och några gårdsbyggnaders utseende.

I Estniska Friluftmuseets Nordestlands region får man se den från 1800-talets andra hälft härstammande arrendebondgården Pulga och fiskegården Aarte. Bondgården Härjapea representerar 1920-1930-talens landarkitektur, inredningar och levnadsstandard. Nästan i centrumet av museums by finns också Kahala vattenkvarn från Nordestland.