Enskilda objekt

Redan under flera århundraden har till bönders och gårdsfolkets livsmiljö hört byggnader där man träffades eller vilka man använde gemensamt.

Till de äldsta av sådana dem kan först och främst på främmande erövrares vilja i viktigaste vägars närhet och oftast också på högsta ställen byggda kyrkor och kapell räknas. I dessa byggnader har under flera århundraden människor döpts, konfirmerats, vigts och följts till graven. Och kyrkoherden var oftast personen som organiserade det lokala skollivet.

Under flera århundraden gällde en vid landsvägen stående krog en god inkomstkälla för godsägaren, nödvändig nattkvarter för de som var på rörlig fot, för några bönder början på vägen till moralisk och ekonomisk sammanbrott, men för många dock en angenäm ort, där man samlades efter godstjänst för att snacka och få reda på nyheter.

För cirka 150 år sedan var det skolhus som intog en viktig plats i byarnas landskap. Svenska staten krävde redan på 1600-talet att kyrkan och godsägare skulle grunda skolor för bönders barn, men först år 1866, när skollivets styrelse blev församlingsfullmäktiges angelägenhet, började man aktivt bygga skolor. Det handlade om lagliga kravet, och för nybakade bönder var läs- och räkningskunskaper livsviktiga.    

I slutet på 1800-talet öppnades i byar första lokala affärer, där folket från omgivningens kunde köpa lite finare livsmedel och konsumtionsvaror. Tills början på 1900-talet hade på landet i byarna ett ganska tätt affärsnätverk utbildats. Också i byars centrum stående brandkårhus, där frivilliga brandmännens förband lagrade sin brandkårsutrustning, är cirka hundra år gamla.  

För lantlivet viktiga beslut fattades från och med mitt på 1800-talet i kommunalhuset. Det var tiden när kommuner på landet blev fria från godsherrars förmynderskap. I slutet av seklet, efter kommuners förening, började man bygga nya representativa kommunalhus och de gamla förvandlades oftast till fattighus. 

I början på 1800-talet byggdes enligt tsarens förordning i varje kommun ett speciellt kornlager för obligatoriska spannmålsreservers förvaring. Från detta lager kunde bönder vid behov låna spannmål.

I början på 1900-talet började olika lantlivsföreningar bygga sina föreningshus.

I vårt friluftsmuseum har du möjligheten att sörja för din själ i Sutlepa kapell från Nuckö, gå till Kuie kommunalskola från socken Järva-Jaani, njuta av lunch på Kolu krogen från socken Kose, köpa några småsaker i den under 1930-talen i byn Lau socken Kihelkonna byggda affären och kasta en blick på brandkårsmannen Rudi i Orgmetsa brandkårsskjul.